Article and Book Review by Boyce Richardson (Canada)
An evening with a solid theme: revolution is underway
(Source:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(Source 2:
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Carlos Perez came to Canada as an immigrant from Venezuela many years ago: but to judge by his recently published book of poems (Canãveral, published by Per Mor press, Brampton, Ont, $15) his mind and imagination continue to be dominated by thoughts of his native land.
One thing that is sure is that a Canadian-born person writing about life as he does in these poems, would be unlikely to call on such vital and sometimes terrifying images --- his poems are full of words about police, dictators, workers with little past, a grim present, and only hope for the future.
The book is illustrated by excellent photos about work --- usually agricultural work --- by more than a dozen photographers.
Carlos lives in an imaginative world of revolution, a revolution that has been delayed in many parts of the world, including his native country, but that is inevitably on its way.
The launching of his book earlier in the week at Rasputin's club on Bronson street, Ottawa, was a manifestation of these revolutionary beliefs and hopes. I thoroughly enjoyed the evening, in which a number of creative Spanish-speaking people got up and read from their words, or told stories, between paying tribute to Carlos and his writing.
In fact, two of the finest contributors to the evening were not Spanish-speaking, but English-speakers. I had never heard of either of them, but was mightily impressed by what they produced.
In particular a young man, calling himself Free Will, who looked not much more than 17-20 or thereabouts, electrified the audience with a brilliant presentation of a long poem which he delivered at breakneck speed and without a moment's hesitation, making it seem that he had performed it many times before. He was angry, in the tradition of angry young men, but as talented as angry. And it astonished me that this talent should have been lying right here in Ottawa, and somehow or other had escaped my notice. Most of the people to whom I mentioned him later in the week had never heard of him either. His politics pleased me in that they included what is happening to various dissident Aboriginal groups who are fighting to preserve their land, in various parts of Canada.
The second brilliant and persuasive performer was a man of Guyanese descent, John Akpata, who wrote the introduction to Carlos's book of poems. "John Akpata," wrote Carlos in his acknowledgements, "the very name is a weapon that will torment hypocrite ears for generations to come." (That sentence, in itself, gives a flavour of what the evening was like).
Carlos's poetry, as the following poem on Caribbean Reparations will attest, does not mince words:
At the doorstep of your corporation
with generations of blood flowing
like angry rivers breaching lies
flooding midnight dreams of lament
with fists and guns and the purest rage
at the doorstep of our injustice
and not just the mere scars you marked
leaving us in chaotic contemplation
killing each other without direction
some how expecting us to be silent
mad and immobile like a beaten animal
you must be mad, we are here to break you
even if it means burning down your history
this garden, your very genocidal realization
Of course many of the poems are personal, love poems, remembrances of gentle things past, but even in these, the political is never far away. For instance a poem called War Cry begins on a personal note:
Here we have come to wipe the tears from your eyes
to lift the moon's forgotten ancestral ceremonial pace,
and beneath your feet light the stars of your very grace...
but the same poem by the fourth stanza strikes a different tone:
By the bullet or the poem we will defend our inheritance; share our scars with drum beats of a peaceful human race,
ready to toss the war cries away and let the children gaze
and finally allow love to gallop the entire planet's face.
There is no hesitation, in this view of the world, in calling on the bullet as a solvent of problems. That is very Latin American, I guess (if I may indulge a stereotype) and arises from the grim history imposed on that continent by its European conquerors.
Carlos's poems are a reminder of the grim baggage that so many immigrants to Canada carry with them, for the rest of their lives. New Canadian, for example begins thus:
They told me then the good news
(the red cross that is)
that the torture would finally stop,
that my family is alive,
that the dictatorship has fled away,
and I would be free again, that all are celebrating in the streets
as democracy has arrived
And the poem ends:
As today we walk this new land
voiceless and poor
while strange people in the street
seeing our skins, give us
the blind eye, telling me and my wife
that here we're free, to remember,
but as long as we don't speak
of the injustices we see now
as we walk the cities on foot,
as we are now free to move and be
free from our own eternal memory.
It is good to know that such people exist among us, and are still fired by their indignation against the indignities to which they and their people have been subjected.
Canaveral : Lancement politique de livre de poésie
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Revue d'article et de livre par Boyce Richardson (Canada)
une soirée avec un thème plein : la révolution est en cours
(source :
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(source 2 :
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Carlos Perez est venu au Canada en tant qu'immigré du Venezuela il y a beaucoup d'années : mais pour juger par son livre récemment édité des poésies (Canãveral, édité près par pression de MOR, Brampton, Ontario, $15) son esprit et imagination continuez à être dominé par des pensées de sa terre natale.
Une chose qui est sûre est qu'une écriture Canadien-soutenue de personne au sujet de la vie comme il fait en ces poésies, serait peu susceptible d'inviter de telles images essentielles et terrifiantes parfois --- ses poésies sont pleines des mots au sujet de la police, les dictateurs, ouvriers avec peu après, un présent sinistre, et seulement espoir à l'avenir.
Le livre est illustré par d'excellentes photos au sujet de travail --- travail habituellement agricole --- par plus que les photographes une douzaine.
Carlos vit dans un monde imaginatif de révolution, une révolution qui a été retardée dans beaucoup de régions du monde, y compris son pays d'origine, mais qui est inévitablement sur son chemin.
Le lancement de son livre plus tôt en semaine au club de Rasputin sur la rue de Bronson, Ottawa, était une manifestation des ces croyance et espoirs révolutionnaires. J'ai complètement apprécié la soirée, l'où un certain nombre de langue espagnole créatrices se sont levées et ont lu de leurs mots, ou ai dit des histoires, entre rendre hommage à Carlos et à son écriture.
En fait, deux des plus bons contribuants à la soirée n'étaient pas de langue espagnole, mais des Anglais-haut-parleurs. Je n'avais jamais entendu parler de l'un ou l'autre de eux, mais ai été puissamment impressionné par ce qu'elles ont produit.
En particulier un jeune homme, s'appelle librement la volonté, qui a regardé pas beaucoup plus de 17-20 ou thereabouts, a électrifié les assistances avec une présentation brillante d'une longue poésie qu'il a fournie à la vitesse casse-cou et sans hésitation d'un moment, le faisant semblent qu'il l'avait exécuté beaucoup de fois avant. Il était fâché, dans la tradition de jeunes hommes fâchés, mais aussi doué que fâché. Et il m'a étonné que que ce talent devrait s'être situé bien ici à Ottawa, et de façon ou d'autre ou à autre avait échappé à ma notification. La majeure partie du peuple à qui je l'ai mentionné plus tard en semaine n'avait jamais entendu parler de lui l'un ou l'autre. Sa politique m'a satisfait c'est-à-dire qu'elles ont inclus ce qui arrive aux divers groupes indigènes dissidents qui combattent pour préserver leur terre, dans diverses régions du Canada.
Le deuxième interprète brillant et persuasif était un homme de descente de Guyanese, John Akpata, qui a écrit l'introduction au livre de Carlos des poésies. « John Akpata, » a écrit Carlos dans ses reconnaissances, « le nom même est une arme qui tourmentera des oreilles d'hypocrite pour que les générations viennent. » (Cette phrase, en soi, donne une saveur comme de ce que la soirée était).
La poésie de Carlos, comme poésie suivante sur des réparations des Caraïbes certifiera, ne hache pas des mots :
Au seuil de votre société
avec des générations de sang coulant
comme les fleuves fâchés ouvrant une brèche des mensonges
des rêves de minuit que d'inondation de déplorent
avec des poings et des pistolets et la fureur la plus pure
au seuil de notre injustice
et pas simplement des seules cicatrices vous avez marqué
laisser nous dans le massacre chaotique
de contemplation sans direction
certains comment s'attendant à ce que nous soient fou
et immobile silencieux comme un animal battu
vous devez être fou, nous sont ici pour vous casser
même si elle signifie brûler en bas de votre histoire
ce jardin, votre réalisation très génocide
naturellement plusieurs des poésies sont personnelles, poésies d'amour, souvenirs des choses douces après, mais même dans ces derniers, le politique n'est jamais lointain. Par exemple une poésie appelée War Cry commence sur une note personnelle :
Nous voici pour essuyer les larmes de vos yeux
pour soulever le pas cérémonieux héréditaire oublié de la lune,
et sous vos pieds allumer tient le premier rôle de votre grace même…
mais la même poésie par la quatrième strophe heurte une tonalité différente :
Par la balle ou la poésie nous défendrons notre transmission ; partagez nos cicatrices avec des battements de tambour d'une race humaine paisible,
prêts à jeter les cris de guerre loin et laissez les enfants regarder fixement
et permettre finalement à l'amour de galoper le visage de la planète entière.
Il n'y a aucune hésitation, dans cette vue du monde, en invitant la balle comme dissolvant des problèmes. C'est très latino-américain, je devine (si je peux me livrer un stéréotype) et résulte de l'histoire sinistre imposée à ce continent par ses conquérants européens.
Les poésies de Carlos sont un rappel des bagages sinistres que tant d'immigrés vers le Canada portent avec elles, pour le reste de leurs vies. Le nouveau Canadien, par exemple commence ainsi :
Ils m'ont indiqué que puis les bonnes nouvelles
(la croix rouge qui est)
que la torture arrêterait finalement,
qui ma famille est vivante,
que la dictature s'est sauvé loin,
et moi serions libres encore, que tous célèbrent dans les rues
comme la démocratie est arrivée
et les extrémités de poésie :
Car aujourd'hui nous marchons cette nouvelle terre
aphone et pauvres
tandis qu'étrange des personnes dans la rue
voyant nos peaux, nous donnons
l'oeil aveugle, disant m'et mon épouse
qu'ici nous sommes libres, pour se rappeler,
mais tant que nous ne parlons pas
des injustices que nous voyons maintenant
pendant que nous marchons les villes à pied,
pendant que nous sommes maintenant libres pour se déplacer et être
libres de notre propre mémoire éternelle.
Il est bon de savoir que de telles personnes existent parmi nous, et sont toujours mises le feu par leur indignation contre les indignités auxquelles elles et leurs personnes ont été soumises.
Canaveral: Lanzamiento político del libro de la poesía
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Revisión del artículo y de libro de Boyce Richardson (Canadá)
una tarde con un tema sólido: la revolución está en curso
(fuente:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(fuente 2:
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Carlos Perez vino a Canadá como inmigrante de Venezuela hace muchos años: pero para juzgar por su libro recientemente publicado de los poemas (Canãveral, publicado cerca por la prensa del MOR, Brampton, Ontario, $15) su mente e imaginación continúe siendo dominado por pensamientos de su tierra nativa.
Una cosa que es segura es que una escritura Canadiense-llevada de la persona sobre vida como él hace en estos poemas, sería poco probable invitar tales imágenes vitales y a veces que aterrorizan --- sus poemas son llenos de palabras sobre el policía, dictadores, trabajadores con poco más allá de, un presente severo, y solamente la esperanza del futuro.
El libro es ilustrado por las fotos excelentes sobre trabajo --- trabajo generalmente agrícola --- por más que los fotógrafos una docena.
Carlos vive en un mundo imaginativo de la revolución, una revolución que se ha retrasado en muchas partes del mundo, incluyendo su país nativo, pero que está inevitable en su manera.
El lanzar de su libro anterior en la semana en el club de Rasputin en la calle de Bronson, Ottawa, era una manifestación de estos creencia y las esperanzas revolucionarias. Gocé a fondo de la tarde, por la cual un número de gente de habla hispana creativa se levantó y leyó en sus palabras, o conté historias, entre pagar tributo a Carlos y a su escritura.
De hecho, dos de los contribuidores más finos a la tarde eran no de habla hispana, sino Inglés-altavoces. Nunca había oído hablar de cualquiera de ellos, pero fui impresionado poderosamente por lo que él produjo.
Particularmente un hombre joven, llamándose la voluntad, que miraba no mucho más que 17-20 o thereabouts, electrified libremente a audiencias con una presentación brillante de un poema largo que él entregó a la velocidad breakneck y sin la vacilación de un momento, haciéndolo se parece que él lo había realizado muchas veces antes. Él estaba enojado, en la tradición de hombres jóvenes enojados, pero tan talentoso como enojado. Y me asombró que que este talento debe haber mentido a la derecha aquí en Ottawa, y de alguna manera u otra había escapado mi aviso. La mayor parte de la gente a quien lo mencioné más adelante en la semana nunca había oído hablar de él cualquiera. Su política me satisfizo en eso que ella incluyó qué está sucediendo a los varios grupos aborígenes disidentes que están luchando para preservar su tierra, en varias partes de Canadá.
El segundo ejecutante brillante y persuasivo era un hombre de la pendiente de Guyanese, Juan Akpata, que escribió la introducción al libro de Carlos de poemas. “Juan Akpata,” escribió a Carlos en sus reconocimientos, “el mismo nombre es una arma que atormentará los oídos del hipócrita para que vengan las generaciones.” (Esa oración, en sí mismo, da un sabor como de cuál era la tarde).
La poesía de Carlos, como el poema siguiente en reparaciones del Caribe atestiguará, no pica palabras:
En el umbral de su corporación
con las generaciones de la sangre que fluyen
como los ríos enojados que practican una abertura las mentiras
que inundan sueños de la medianoche de laméntese
con los puños y los armas y la rabia más pura
en el umbral de nuestra injusticia
y no apenas de las cicatrices meras que usted marcó
dejar nos en la matanza caótica
de la contemplación sin la dirección
algunos cómo espera que seamos enojado
e inmóvil silenciosos como un animal batido
usted debe ser enojado, nosotros están aquí romperle
aunque significa quemarse abajo de su historia
este jardín, su realización muy genocida
por supuesto muchos de los poemas es personal, los poemas del amor, remembrances de cosas apacibles más allá de, pero uniforme en éstos, el político nunca es lejano. Por ejemplo un poema llamado War Cry comienza por una nota personal:
Aquí hemos venido limpiar los rasgones de sus ojos
para levantar el paso ceremonial ancestral olvidado de la luna,
y debajo de sus pies para encender las estrellas de su misma tolerancia…
pero el mismo poema por el cuarto stanza pulsa un diverso tono:
Por la bala o el poema defenderemos nuestra herencia; comparta nuestras cicatrices con los golpes del tambor de una raza humana pacífica,
listos sacudir los gritos de la guerra lejos y deje a niños mirar
y finalmente no prohibir a amor al galope la cara del planeta entero.
No hay vacilación, en esta vista del mundo, en invitar la bala como solvente de problemas. Eso es muy latinoamericano, conjeturo (si puedo complacer un estereotipo) y me presento de la historia severa impuesta ante ese continente por sus conquerors europeos.
Los poemas de Carlos son un recordatorio del bagaje severo que tan muchos inmigrantes a Canadá llevan con ellos, para el resto de sus vidas. El nuevo canadiense, por ejemplo comienza así:
Me dijeron que entonces las buenas noticias
(la Cruz Roja que es)
que la tortura finalmente pararía,
que mi familia está viva,
que la dictadura ha huido lejos,
y yo estuviéramos libres otra vez, que todas están celebrando en las calles
como ha llegado la democracia
y los extremos del poema:
Pues caminamos hoy esta tierra nueva
voiceless y los pobres
mientras que es extraño gente en la calle
que ve nuestras pieles, nos damos
el ojo oculto, diciendo me y a mi esposa
que aquí estemos libres, recordar,
pero mientras no hablemos
de las injusticias que ahora vemos
mientras que caminamos las ciudades a pie,
mientras que estamos libres ahora moverse y estar
libres de nuestra propia memoria eterna.
Es bueno saber que tal gente existe entre nosotros, y todavía es encendida por su indignación contra las indignidades a las cuales ella y han sujetado a su gente.
Canaveral: Lancio politico del libro di poesia
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Rassegna di libro e dell'articolo da Boyce Richardson (Canada)
una sera con un tema solido: il giro è in corso
(fonte:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(fonte 2:
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Carlos Perez è venuto nel Canada come immigrante dal Venezuela molti anni fa: ma per giudicare il suo libro recentemente pubblicato dei poems (Canãveral, pubblicato vicino per la pressa di MOR, Brampton, Ontario, $15) dalla sue mente ed immaginazione continui ad essere dominato dai pensieri della sua terra natale.
Una cosa che è sicura è che una scrittura Canadese-sopportata della persona circa la vita come fa in questi poems, sarebbe improbabile da invitare tali immagini vitali ed a volte terrorizzanti --- i suoi poems sono pieni delle parole circa la polizia, i dictators, operai con piccolo oltre, un presente torvo e soltanto una speranza per il futuro.
Il libro è illustrato dalle foto eccellenti circa lavoro --- lavoro solitamente agricolo --- da più dei photographers un dozzina.
Carlos vive in un mondo immaginativo del giro, un giro che è stato fatto ritardare in molte parti del mondo, compreso il suo paese natale, ma che è inevitabilmente sul relativo senso.
Il lancio del suo libro più presto nella settimana al randello del Rasputin sulla via di Bronson, Ottawa, era una manifestazione dei questi credenza e speranze rivoluzionarie. Ho goduto completamente la sera, in où un certo numero di gente di lingua spagnola creativa si è alzata e letto dalle loro parole, o ho detto alle storia, fra rendere l'omaggio a Carlos ed alla sua scrittura.
Infatti, due dei contributori più fini alla sera erano non di lingua spagnola, ma Inglese-altoparlanti. Non avevo sentito parlare loro mai uno, ma mightily sono stato impressionato da che cosa hanno prodotto.
In particolare un giovane, denominantesi volontà, che ha osservato non molto più di 17-20 o i thereabouts, electrified liberamente i pubblici con una presentazione brillante di un poem lungo che ha trasportato a velocità breakneck e senza esitazione del momento, facente lo sembra che lo aveva effettuato prima molte volte. Era arrabbiato, nella tradizione dei giovani arrabbiati, ma di talento quanto arrabbiato. E lo ha stupito che che questo talento dovrebbe trovarsi a destra qui in Ottawa ed in qualche modo o in altra aveva fuoriuscito il mio avviso. La maggior parte della gente a quale lo ho accennato più successivamente nella settimana non lo avevano sentito parlare mai uno. La sua politica lo soddisfaceva in quanto che hanno incluso che cosa sta accadendo ai gruppi aborigeni del vario dissidente che sono combattimento per conservare la loro terra, in varie zone del Canada.
Il secondo esecutore brillante e convincente era un uomo della discesa di Guyanese, John Akpata, che ha scritto l'introduzione al libro del Carlos dei poems. “John Akpata,„ ha scritto Carlos nei suoi ringraziamenti, “il nome stesso è un'arma che orecchi del hypocrite di torment per le generazioni verrà.„ (Quella frase, in sé, dà un sapore di che cosa la sera era come).
La poesia del Carlos, come il seguente poem sui Reparations caraibici attesterà, non trita le parole:
Al gradino della porta della vostra società
con le generazioni di anima che fluiscono
come i fiumi arrabbiati che aprono un varco le bugie che
sogni di mezzanotte di flooding di deplora
con i pugni e pistole e la collera più pura
al gradino della porta del nostro injustice
e non appena delle cicatrici pure avete contrassegnato
lasciare noi nell'uccisione caotica
di contemplation senza senso
alcuni come invitare ad essere pazzo
ed immobile silenziosi come un animale battuto
dovete essere pazzi, noi sono qui romperli
anche se significa bruciare giù la vostra storia
questo giardino, la vostra realizzazione molto genocidal
naturalmente molti dei poems sono personali, poems di amore, remembrances delle cose delicate oltre, ma anche in questi, il politico non è mai faraway. Per esempio un poem denominato War Cry comincia su una nota personale:
Qui siamo venuto pulire le rotture dai vostri occhi
per alzare il passo ceremonial ancestral dimenticato della luna
e sotto i vostri piedi per illuminare le stelle della vostra tolleranza stessa…
ma lo stesso poem dallo stanza di quarto colpisce un tono differente:
Dalla pallottola o dal poem difenderemo la nostra eredità; ripartisca le nostre cicatrici con i battimenti del tamburo di una razza umana pacifica,
che aspetti per gettare la guerra grida via e lasci i bambini guardare
ed infine permettere che l'amore fisso gallop la faccia dell'intero pianeta.
Non ci è l'esitazione, in questa vista del mondo, nell'invitare la pallottola come solvente dei problemi. Quello è molto dell'America latina, indovino (se posso concedere uno stereotipo) e risulto dalla storia torva imposta a quel continente dai relativi conquerors europei.
I poems del Carlos sono un ricordo del bagaglio torvo che tanti immigranti nel Canada trasportano con loro, per il resto delle loro vite. Il nuovo canadese, per esempio comincia così:
Mi hanno detto che allora le buone notizie
(la croce rossa che è)
che la tortura infine arresterebbe,
che la mia famiglia è viva,
che il dictatorship ha fuggito via
ed io fossimo ancora liberi, che tutte stanno celebrando nelle vie
come la democrazia è arrivato
e nelle estremità del poem:
Poichè oggi camminiamo questa nuova terra
voiceless e poveri
mentre sconosciuto la gente nella via
che vede le nostre pelli, ci diamo
l'occhio cieco, dicendo me ed alla mia moglie
che qui siamo liberi, ricordarci di,
ma finchè non parliamo
dei injustices che ora vediamo
mentre camminiamo le città a piedi,
mentre ora siamo liberi muoverci ed essere
esenti dalla nostra propria memoria eterna.
È buono da sapere che tali gente esiste fra noi ed ancora è infornata dal loro indignation contro i indignities a cui e la loro gente è stata sottoposta.
Canaveral: Politische Poesiebuchprodukteinführung
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Artikel-und Buchbesprechung durch Boyce Richardson (Kanada)
ein Abend mit einem festen Thema: Revolution ist unterwegs
(Quelle:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(Quelle 2: vor
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/) Carlos Perez kam nach Kanada als Immigrant von Venezuela vielen Jahren: aber, durch sein vor kurzem erschienenes Buch der Gedichte (Canãveral, vorbei veröffentlicht pro MOR Presse, Brampton, Ontario, $15) seinen Verstand und Phantasie zu beurteilen fahren Sie fort, durch Gedanken seines Heimatlandes vorherrsch.
Eine Sache, die ist daß ein Kanadisch-getragenes Personschreiben über das Leben sicher ist, wie er in diesen Gedichten tut, würde unwahrscheinlich sein, um solche lebenswichtige und manchmal terrifying Bilder zu ersuchen --- seine Gedichte sind von den Wörtern über Polizei, Diktatoren, Arbeiter mit wenig hinter, einem grimmigen Geschenk und nur Hoffnung während der Zukunft voll.
Das Buch wird durch ausgezeichnete Fotos über Arbeit veranschaulicht --- normalerweise Landarbeit --- durch mehr als Photographen Dutzend.
Carlos lebt in einer phantasiereichen Welt der Revolution, eine Revolution, die in vielen Teilen der Welt, einschließlich seinen Heimatstaat verzögert worden ist, aber die unvermeidlich auf seiner Weise ist.
Das Ausstoßen seines Buches früh in der Woche an der Verein Rasputins auf Bronson Straße, Ottawa, war eine äusserung von diesen revolutionärer Glaube und Hoffnungen. Ich genoß au5erordentlich den Abend, in dem eine Anzahl von kreativen spanischsprechenden Leuten von ihren Wörtern aufstand und las, oder erklärte Carlos und seinem Schreiben Geschichten, zwischen dem Zahlen des Tributs.
Tatsächlich waren zwei der feinsten Mitwirkenden zum Abend nicht spanischsprechend, aber Englisch-Lautsprecher. Ich hatte nie von irgendein von ihnen gehört, aber wurde mächtig beeindruckt durch, was sie produzierten.
Insbesondere elektrifizierte ein junger Mann, nennend frei Willen, der nicht viel mehr als 17-20 oder thereabouts schaute, die Publikum mit einer leuchtenden Darstellung eines langen Gedichtes, das er mit halsbrecherischer Geschwindigkeit und ohne das Zögern eines Momentes lieferte und bildete es, scheinen, daß er es viele Male vorher durchgeführt hatte. Er war, in der Tradition der verärgerten jungen Männer verärgert, aber so begabt wie verärgert. Und es erstaunte mich, daß daß dieses Talent hier in Ottawa und irgendwie oder in anderem nach rechts gelegen sein sollte, hatte meiner Nachricht entgangen. Die meisten Leuten, zu denen ich ihn später in der Woche erwähnte, hatten von ihn nie irgendein gehört. Seine Politik gefiel mir in der, die sie miteinschlossen, was eingeborenen Gruppen des verschiedenen Dissidenten, die kämpfen, um ihr Land zu konservieren, in den verschiedenen Teilen von Kanada geschieht.
Der zweite leuchtende und überzeugende Ausführende war ein Mann des Guyanese Abfalls, John Akpata, der die Einleitung zum Buch Carloss der Gedichte schrieb. „John Akpata,“ schrieb Carlos in seinen Bestätigungen, „der Name ist eine Waffe, die Quälereiheuchlerohren für die Erzeugungen kommt.“ Wie (dieser Satz, in sich, gibt ein Aroma von, was der Abend war).
Poesie Carloss, als das folgende Gedicht auf karibischen Reparationen bezeugt, zerkleinert nicht Wörter:
An der Türstufe Ihrer Korporation
mit den Erzeugungen des Bluts fließend
wie die verärgerten Flüsse, die Lügen durchbrechen, die,
überschwemmungmitternachtträume von bejammern
mit den Fäusten und Gewehren und die reinste Raserei
an der Türstufe unseres Unrechts
und nicht gerade der bloßen Narben Sie das Lassen
uns in der chaotischen Betrachtung Tötung
ohne Richtung einige
wie, müssen uns erwartend, wie ein
geschlagenes Tier leises wütendes und unbeweglich zu sein,
Sie wütend sein, wir kennzeichneten, sind hier, Sie zu brechen
, selbst wenn es das Brennen hinunter Ihre Geschichte dieses
Gartens bedeutet, Ihre sehr genocidal Realisierung
selbstverständlich viele der Gedichte persönlich sind, Liebegedichte, Erinnerungen der leichten Sachen hinter, aber gleichmäßig in diesen, ist das politische nie faraway. Zum Beispiel fängt ein Gedicht, das War Cry genannt wird, auf einer persönlichen Anmerkung an:
Hier sind wir gekommen, die Risse von Ihren Augen, um
den vergessenen ancestral zeremoniellen Schritt des Mondes anzuheben und
unter Ihren Füßen abzuwischen, die Sterne Ihrer Anmut zu beleuchten…
aber das gleiche Gedicht durch das vierte stanza schlägt einen anderen Ton an:
Durch die Gewehrkugel oder das Gedicht verteidigen wir unsere Erbschaft; teilen Sie unsere Narben mit den Trommelschlägen einer ruhigen menschlichen Rasse,
bereit, die Kriegschreie weg zu werfen und lassen Sie die Kinder anstarren
und Liebe das gesamten Gesicht des Planeten galoppieren schließlich lassen.
Es gibt kein Zögern, in dieser Ansicht der Welt, wenn man um die Gewehrkugel als Lösungsmittel von Problemen ersucht. Das ist sehr lateinamerikanisch, schätze ich (wenn ich einen Stereotypen mich hingeben kann) und entstehe aus der grimmigen Geschichte, die diesem Kontinent von seinen europäischen Eroberern auferlegt wird.
Gedichte Carloss sind eine Anzeige des grimmigen Gepäckes, das so viele Immigranten nach Kanada mit ihnen tragen, für den Rest ihrer Leben. Neuer Kanadier, z.B. fängt folglich an:
Sie erklärten mir, daß dann die guten Nachrichten
(das rote Kreuz, das ist),
das die Folterung schließlich stoppen würde,
die meine Familie lebendig ist,
das die Diktatur weg geflohen hat,
und ich wieder frei sein würden, daß alle in den Straßen, wie
Demokratie angekommen ist und
in den Gedichtenden feiern:
Da heute wir dieses neue Land, das voiceless sind
und Armen während
merkwürdig die Leute in der Straße unsere
Häute sehend gehen, uns das
blinde Auge geben und mir und meiner Frau erklären,
daß hier wir frei sind, sich zu erinnern,
aber, solange wir nicht
vom Unrecht sprechen, das wir jetzt sehen,
während wir die Städte auf Fuß gehen,
während wir jetzt frei sind von unserem eigenen
ewigen Gedächtnis zu bewegen und frei zu sein.
Es ist gut, zu wissen, daß solche Leute unter uns bestehen und noch durch ihren Protest gegen die Beleidigungen abgefeuert werden, zu denen sie und ihre Leute sind unterworfen worden.
Canaveral: Lançamento político do livro da poesia
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Revisão do artigo e de livro por Boyce Richardson (Canadá)
uma noite com um tema contínuo: a volta é underway
(fonte:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(fonte 2:
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Carlos Perez veio a Canadá como um immigrant de Venezuela muitos anos há: mas para julgar seu livro recentemente publicado dos poemas (Canãveral, publicado perto por a imprensa da ANSR, Brampton, Ontário, $15) por suas mente e imaginação continue a ser dominado por pensamentos de sua terra nativa.
Uma coisa que é certa é que uma escrita Canadense-carregada da pessoa sobre a vida como faz nestes poemas, seria improvável convidar tais imagens vitais e às vezes estarrecendo --- seus poemas estão cheios das palavras sobre polícias, ditadores, trabalhadores com o pouco após, um presente grim, e somente esperança para o futuro.
O livro é ilustrado por fotos excelentes sobre o trabalho --- trabalho geralmente agricultural --- por mais do que os fotógrafos uma dúzia.
Carlos vive em um mundo imaginative da volta, uma volta que sejam atrasadas em muitas partes do mundo, including seu país nativo, mas que está inevitàvel em sua maneira.
Lançar-se de seu livro mais cedo na semana no clube de Rasputin na rua de Bronson, Ottawa, era um manifestation dos estes opinião e esperanças revolucionárias. Eu apreciei completamente a noite, em que um número de povos Spanish-speaking creativos se levantaram e se leram de suas palavras, ou disse histórias, entre pagar o tributo a Carlos e a sua escrita.
No fato, dois dos contribuinte os mais finos à noite eram não Spanish-speaking, mas Inglês-altofalantes. Eu tinha-me ouvido nunca de qualquer um deles, mas fui imprimido poderosa por o que produziu.
No detalhe um homem novo, chamando-se himself livre a vontade, que olhou não muito mais de 17-20 ou thereabouts, electrified as audiências com uma apresentação brilhante de um poema longo que entregasse na velocidade breakneck e sem hesitação de um momento, fazendo o parece que o tinha executado muitas vezes antes. Estava irritado, na tradição de homens novos irritados, mas tão talented quanto irritado. E astonished me que que este talent deve se ter encontrado para a direita aqui em Ottawa, e de algum modo ou em outra tinha escapado de minha observação. A maioria dos povos a quem eu o mencionei mais tarde na semana tinham ouvido nunca dele qualquer um. Sua política satisfêz-me naquela que incluiu o que está acontecendo aos vários grupos Aboriginal dissident que estão lutando para preservar sua terra, em várias partes de Canadá.
O segundo performer brilhante e persuasive era um homem da descida de Guyanese, John Akpata, que escreveu a introdução ao livro de Carlos dos poemas. “John Akpata,” escreveu Carlos em seus reconhecimentos, “o nome very é uma arma que as orelhas do hypocrite do torment para as gerações viesse.” (Essa sentença, nse, dá um sabor de o que a noite era como).
A poesia de Carlos, como o seguinte poema em Reparations do Cararibe atestará, não mince palavras:
No doorstep de seu corporaçõ
com as gerações do sangue que fluem
como os rios irritados que rompem as mentiras
que inundam sonhos da meia-noite de lament
com punhos e injetores e a raiva a mais pura
no doorstep de nosso injustice
e não apenas das meras cicatrizes que você marcou
deixar nos na matança chaotic
do contemplation sem o sentido
alguns como esperando nos ser louco
e immobile silenciosos como um animal batido
você deve ser louco, nós está aqui quebrá-lo
mesmo se significasse a queimadura abaixo sua história
deste jardim, seu realization muito genocidal
naturalmente muitos dos poemas são pessoais, poemas do amor, remembrances de coisas delicadas após, mas uniforme nestes, o político é nunca faraway. Por exemplo um poema chamado Guerra Gritar começa em uma nota pessoal:
Aqui nós viemos limpar os rasgos de seus olhos
para levantar o ritmo ceremonial ancestral esquecido da lua,
e abaixo de seus pés para iluminar as estrelas de seu grace very…
mas o mesmo poema pelo quarto stanza golpeia um tom diferente:
Pela bala ou pelo poema nós defenderemos nosso inheritance; compartilhe de nossas cicatrizes com as batidas do cilindro de uma raça humana calma,
prontas para lançar afastado os gritos da guerra e deixe as crianças olhar
e permitir finalmente que o amor gallop a cara do planeta inteiro.
Não há nenhuma hesitação, nesta vista do mundo, em convidar a bala como um solvente dos problemas. Isso é muito latin - americano, eu suponho (se eu posso indulge um stereotype) e levanto-me da história grim imposta nesse continente por seus conquerors europeus.
Os poemas de Carlos são um lembrete da bagagem grim que assim muitos immigrants a Canadá carregam com eles, para o descanso de suas vidas. O canadense novo, por exemplo começa assim:
Disseram-me que então a notícia boa
(a cruz vermelha que é)
que a tortura pararia finalmente,
que minha família está viva,
que o dictatorship fujiu afastado,
e eu estaríamos livres outra vez, que todos estão comemorando nas ruas
como a democracia chegou
e nas extremidades do poema:
Porque hoje nós andarmos esta terra nova
voiceless e pobres
quando estranho os povos na rua
que vêem nossas peles, nos dermos
o olho cego, dizendo me e minha esposa
que aqui nós estamos livres, para recordar,
mas contanto que nós não falarmos
dos injustices que nós vemos agora
enquanto nós andamos as cidades no pé,
enquanto nós estamos agora livres se mover e estar
livres de nossa própria memória eternal.
É bom saber que tais povos existem entre nós, e estão ateados fogo ainda por seu indignation de encontro aos indignities a que eles e seus povos foram sujeitados.
Canaveral: Politisk poesi bokar barkassen
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Artikel och bokanmälan av Boyce Richardson (Kanada)
en afton med ett fast tema: rotationen är kommande
(källan:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(källa 2:
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Carlos Perez kom till Kanada som en invandrare från Venezuela många år sedan: men att bedöma vid his som publiceras för en tid sedan, boka av poems (Canãveral som by publiceras per Mor-pressen, Brampton, Ont, $15) som his varar besvärad, och fantasi fortsätter för att domineras av tankar av hans infödda land.
Ett ting, som är säkert är att enfödd personhandstil om liv, som han gör i dessa poems som skulle är osannolikt till appellen på sådan livsviktigt, och ibland att skrämma avbildar --- hans poems är fulla av uttrycker om polis, diktatorer, arbetare med lite förbi, en grym gåva och hoppas endast inför framtiden.
Boka illustreras av utmärkta foto om arbete --- vanligt jordbruks- arbete --- vid mer än dussina fotografer.
Carlos bor i en fantasirik värld av rotationen, en rotation, som har försenats i många världsdelar som är inklusive hans infödda land, men som är oundvikligen på dess långt.
Lanseringen av his bokar tidigare i veckan på Rasputins klubba på den Bronson gatan, Ottawa, var en manifestation av dessa revolutionära troar och hopp. Jag tyckte om grundligt aftonen, som ett nummer av idérikt Spanish-speaking folk fick övre i, och läst från deras uttrycker, eller berättade berättelser, mellan att betala tribute till Carlos och hans handstil.
I faktum var två av de mest fina bidragsgivarearna till aftonen inte Spanish-speaking, utan Engelsk-högtalare. Jag hade aldrig hört av endera av dem, men imponerades mäkta av vad de producerade.
I synnerhet elektrifierade en ung man som kallar själv frivillighet, som såg inte mycket mer än 17-20 eller däromkring, åhörarna med en briljant presentation av en lång poem, som han levererade på halsbrytande rusat och utan ett ögonblicks tvekan, danande som det verkar att han hade utfört det många tider för. Han var ilsken, i traditionen av ilskna unga manar, men så begåvat som ilsken. Och det görade häpen mig att denna talang bör ha legat rätt här i Ottawa, och somehow eller annan hade flytt mitt märker. Mest av folket, som jag nämnde till honom som var mer sistnämnd i veckan, hade aldrig hört av honom endera. Hans politik behog mig däri dem som var inklusive vad händer till olika oliktänkande Aboriginal grupper, som slåss till sylten deras land, i olika delar av Kanada.
Understödjabriljant- och motivaktören var en man av den Guyanese nedstigningen, John Akpata, som skrev inledningen till Carloss bokar av poems. ”Skrev John Akpata,” Carlos i hans tack till personer, ”det mycket känt är ett vapen som ska pinar hypocriten gå i ax för att utvecklingar ska komma.”, (Som dömer, i honom, ger en anstrykning av vad aftonen var lik).
Carloss poesi, som poemen på ska karibiska skadestånd intygar, finhackar efter inte uttrycker:
På tröskeln av din korporation
med utvecklingar av flödande lika
ilskna floder för blod som bryter igenom lies som
inte precis översvämmar midnatta drömmar
av klagovisan med nävar och vapen och
den mest rena ursinnet på tröskeln av
vår orättvisa och de bara ärren som, du markerade
att lämna oss i kaotisk begrundande som
dödar varje annan utan riktning
några, hur förvänta oss att vara den tysta
tokiga och orörliga något liknande ett utslaget djur
dig måste vara tokigt, oss, var här att bryta dig
om även den hjälpmedelbränningen besegrar din historia
denna trädgård, ditt mycket genocidal genomförande
många av poemsna är naturligtvis personliga, förälskelsepoems, stillar even minnen av saker förbi, men i dessa, det politiskt är aldrig långväga. För anföra som exempel en kallad poem kriger skrik börjar på ett personligt noterar:
Här har vi kommit att torka revorna från ditt synar
för att lyfta moon'sens glömda släkt- ceremoniel stegar,
och under din fot tända stjärnorna av din mycket nåd…,
men den samma poemen vid den fjärde stanzaen slår ett olikt tonar:
Vid kulan eller poemen ska vi försvarar vårt arv; dela våra ärr med trummar takter av en fridsam människarace,
ordnar till för att kasta krigaskriken bort, och låt barnen stirra
och slutligen låta förälskelse att galoppera det hela planet vänder mot.
Det finns inte någon tvekan, i denna beskådar av världen, i att kalla på kulan som en vätska av problem. Det är mycket latinsk - amerikanen, gissar uppstår jag (om jag kan skämma bort en stereotyp) och från den grymma historien som läggs på på den kontinent av dess europébesegrare.
Carloss poems är en påminnelse av det grymma bagaget, som så många invandrare till Kanada bär med dem, för vila av deras liv. Den nya kanadensare, till exempel börjar thus:
De berättade mig att därefter är den bra
nyheterna (Röda koret som är
), som det tortyr skulle slutligen stoppet
, som min familj är vid liv
, som diktaturen har flytt bort
, och jag skulle, fri igen, att alla firar i gatorna,
som demokrati har ankommit,
och poemen avslutar:
Ge oss som rullgardinen synar, som i dag
vi går detta
tonlösa nya land, och det konstiga folket
för fattiga stunder i se för gata som
är vårt, flår, träffande mig och min fru
, att vi är här fria, för att minnas,
men, så länge som vi inte talar
av orättvisarna vi ser nu,
som vi går städerna på fot,
som vi är nu fria till flyttningen och är
fria från vårt egna eviga minne.
Det är bra att veta att det sådan folket finns bland oss och avfyras fortfarande av deras harm mot skymferna till som dem, och deras folk har betvingats.
Canaveral: Политический старт книги поэзии
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Статья и книжное обозрение Boyce Richardson (Канадой)
вечер с твердой темой: виток underway
(источник:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(источник 2:
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Карлос Perez пришло к Канаде как иммигрант от Венесуэлы много лет тому назад: но судить его недавн опубликованной книгой стихотворений (Canãveral, опубликованной мимо согласно с давление Mor, Brampton, Ont, $15) его разум и воображение продолжайтесь быть преобладанным мыслями его родной земли.
Одна вещь уверенн что Канадск-принесенное сочинительство персоны о жизни по мере того как он делает в этих стихотворениях, была бы маловероятна для того чтобы call on такие существенные и иногда ужаша изображения --- его стихотворения полны слов о полициях, dictators, работниках с маленьким прошлым, grim настоящем моменте, и только уповании на будущее.
Книга проиллюстрирована превосходными фотоими о работе --- обычно сельскохозяйственные работы --- больше чем photographers дюжина.
Карлос живет в imaginative мире витка, витке который были задержаны в много частей мира, включая его родины, но который находит неизбежно на своей дороге.
Запускать его книги более в самом начале неделя на клубе Rasputin на улице Bronson, Ottawa, была выраженность этих революционное мировоззрение и упования. Я тщательно насладился вечером, в котором несколько творческие Spanish-speaking люди get up и прочитали от их слов, или сказался рассказы, между оплачивать дань к Карлос и его сочинительству.
В действительности, 2 из самых точных contributors к вечеру были не Spanish-speaking, а Английск-дикторы. Я никогда hear of то из их, а mightily был впечатлен они произвели.
В частности молодой человек, вызывая абсолютной свободой человеческой воли, которое посмотрело очень больше чем 17-20 или thereabouts, electrified аудитории при гениальное представление длиннего стихотворения которое он поставил на опасной скорости и без hesitation момента, делая его кажется что он выполнил его много времен раньше. Он был сердит, в традиции сердитых молодых человеков, но как талантливо как сердито. И оно удивило меня что эта талантливость должна лежать справедливо здесь в Ottawa, и как-то или другом избеубежал мое извещение. Большой часть из людей к я упомянул его более поздно в неделе никогда hear of он то. Его политика угодила мне в том, котор они включила случается к различным dissident аборигенным группам воюют для того чтобы сохранить их землю, в различных частях Канады.
Второй гениальный и persuasive совершитель был человеком спуска Guyanese, Джон Akpata, которое написало введение к книге Карлос стихотворений. «Джон Akpata,» написало Карлос в его подтверждениях, «очень имя будет оружием которое уши torment hypocrite для поколений придет.» (То предложение, в действительности, дает флейвор вечер был как).
Поэзия Карлос, как following стихотворение на карибских репарациях attest, не семенит слова:
На doorstep вашей корпорации
при поколения крови пропуская
как сердитые реки пробивая брешь лож
затопляя сновидения полночи посетуйте
с кулачками и пушками и чисто ражем
на doorstep нашей несправедливости
и как раз простых шрамов, котор вы маркировали
оставлять нам в хаотическое умерщвление
созерцания без направления
некоторые как ожидающ, что мы были молчком
сумашедшими и немобильны как побитое животное
вы должны быть сумашедши, мы должны здесь сломать вас
even if они намереваются гореть вниз с вашей истории
этот сад, ваше очень genocidal осуществление
of course много из стихотворений лично, стихотворения влюбленности, remembrances нежно вещей за, но ровно в этих, политическая никогда faraway. For instance вызванное стихотворение Войной Плакать начинает на личном примечании:
Здесь мы приходили обтереть разрывы от ваших глаз
для того чтобы поднять побежку луны забытую родовую церемониальную,
и под вашими ногами для того чтобы осветить звезды вашей очень фиоритуры…
но такое же стихотворение четвертым stanza поражает по-разному тон:
пулей или стихотворением мы защитим наше унаследование; делите наши шрамы с ударами барабанчика мирного человеческого общества,
готовыми для того чтобы взметнуть выкрики войны прочь и препятствуйте детям gaze
и окончательно позволить влюбленности к gallop сторона всей планеты.
Не будет hesitation, в этом взгляде мира, в call on пуля как растворитель проблем. То очень латино-американско, я угадываю (если я могу потакать стереотипии) и возникаю от grim истории наведенной на том материке своими европейскими завоевателями.
Стихотворениями Карлос будут памятка grim багажа настолько много иммигрантов к Канаде носят с ими, для остальноев их жизней. Новый чанадец, например начинает таким образом:
Они сказали мне после этого хорошие новости
(Красный Крест)
пытка окончательно остановила бы,
которая моя семья жива,
который диктатура исчезала прочь,
и я будем свободно снова, что все празднуют в улицах
по мере того как народовластие приезжало
и концах стихотворения:
По мере того как сегодня мы гуляем эта новая земля
voiceless и бедные
пока странно люди в улице
видя наши кожи, даем нам
слепой глаз, говорящ мне и моему супруге
что здесь мы свободно, вспомнить,
но покуда мы не говорим
несправедливостей, котор мы видим теперь
по мере того как мы гуляем города on foot,
по мере того как мы теперь свободно двинуть и быть
свободно от нашей собственной вечной памяти.
Хорошо знать что такие люди существуют среди нас, и все еще ы их негодованием против оскорбительностей к которым они и их люди подвергались.
Canaveral: Politieke het boeklancering van de Poëzie
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Artikel en het Overzicht van het Boek door Boyce Richardson (Canada)
Een avond met een stevig thema: de revolutie is aan de gang
(Bron:
http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(Bron 2:
http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
Carlos Perez kwam aan Canada als immigrant uit Venezuela vele jaren geleden: maar om door zijn onlangs gepubliceerd boek van gedichten (Canãveral te oordelen, dat langs per Mor pers, Brampton, Ont, $15 wordt gepubliceerd) zijn mening en verbeelding blijven door gedachten van zijn inheems land worden overheerst.
Één ding dat zeker is is dat een Canadees-Geboren persoon die over het leven schrijft aangezien hij in deze gedichten doet, dergelijke essentiële en soms angst aanjagende beelden waarschijnlijk niet zou kunnen uitnodigen --- zijn gedichten zijn volledig van woorden over politie, dictators, arbeiders voorbij met weinig, een onverbiddelijk heden, en slechts hoop voor de toekomst.
Het boek wordt geïllustreerd" door uitstekende foto's over het werk --- het gewoonlijk landbouwwerk --- door meer dan dozijn fotografen.
Carlos leeft in een fantasierijke wereld van revolutie, een revolutie die in vele delen van de wereld, met inbegrip van zijn inheems land is vertraagd, maar die onvermijdelijk op zijn manier is.
De lancering van zijn boek vroeger in de week bij de club van Rasputin op Bronson straat, Ottawa, was een manifestatie van deze revolutionaire geloven en hoopt. Ik genoot grondig van de avond, waarin een aantal creatieve Spaanssprekende mensen opstonden en van hun woorden lazen, of vertelde verhalen, tussen het betalen van hulde aan Carlos en zijn het schrijven.
In feite, waren twee van de fijnste medewerkers aan de avond niet Spaanssprekend, maar Engels-Sprekers. Ik had nooit één van beiden van hen vernomen, maar krachtig indruk gemaakt op door wat zij produceerden.
In het bijzonder zal een jonge mens, die Vrij roept, die niet veel meer dan 17-20 of thereabouts, elektriseerde het publiek met een briljante presentatie van een lang gedicht keek dat hij bij breaknecksnelheid en zonder de aarzeling van een ogenblik leverde, die het maakt schijnen dat hij voordien het vaak had uitgevoerd. Hij was boos, in de traditie van boze jonge mensen, maar zo begaafd boos. En het verbaasde me dat dit talent net hier in Ottawa zou moeten hebben gelegen, en op de een of andere manier of andere was aan mijn bericht ontsnapt. De meeste mensen aan wie ik hem later in de week vermeldde hadden nooit hem één van beiden vernomen. Zijn politiek stelde me in zoverre dat tevreden zij omvatten wat aan diverse dissidente Inheemse groepen die vechten om hun land te bewaren, in diverse delen van Canada gebeurt.
De tweede briljante en overredende uitvoerder was een mens van Guinese afdaling, John Akpata, die de inleiding aan het boek van Carlos van gedichten schreef. „John Akpata,“ schreef Carlos in zijn erkenning, de „eigenlijke naam is een wapen dat hypocrite oren voor generaties om zal kwellen te komen.“ (Dat de zin, op zichzelf, een aroma geeft van wat de avond als was).
De poëzie van Carlos, zoals het volgende gedicht op Caraïbische Herstellingen zal getuigen van, hakt geen woorden fijn:
Bij de drempel van uw bedrijf
met generaties die van bloed als
boze rivieren stromen ligt het overtreden
overstromende middernachtdromen van betreurt
met vuisten en kanonnen en de zuiverste woede
bij de drempel van onze onrechtvaardigheid
en niet alleen zuivere littekens u
het verlaten van ons in chaotische contemplation merkte die
elkaar zonder richting doodt
wat hoe verwachtend dat ons zijn stille
gek en onbeweeglijk als een geslagen dier
u gek moet zijn, moeten wij hier u breken
zelfs als het betekent brandend onderaan uw geschiedenis
deze tuin, uw zeer genocidal totstandbrenging
natuurlijk veel van de gedichten, liefdegedichten, herinneringen voorbij van zachte dingen persoonlijk zijn, maar zelfs in deze, is politiek nooit afgelegen. Bijvoorbeeld begint een gedicht genoemd de Schreeuw van de Oorlog op een persoonlijke nota:
Hier zijn wij de scheuren van uw ogen komen afvegen
om het vergeten voorouderlijke plechtige tempo van de maan op te heffen,
en onder uw voeten steek de sterren van uw eigenlijke gunst aan…
maar het zelfde gedicht door de vierde stanza slaat een verschillende toon:
Door de kogel of het gedicht zullen wij onze overerving verdedigen; deel onze littekens met trommel slaat van een vreedzaam menselijk ras,
klaar om de oorlogsschreeuwen weg te werpen en kinderen te laten staat
de starende blik en definitief liefde toe om te galopperen het gezicht van de volledige planeet.
Er is geen aarzeling, in deze mening van de wereld, in het uitnodigen van de kogel als oplosmiddel van problemen. Dat is zeer Latijns-Amerikaans, veronderstel ik (als ik een stereotype) kan tevreden stellen en ben van de onverbiddelijke geschiedenis het gevolg die aan dat continent door zijn Europese veroveraars wordt opgelegd.
De gedichten van Carlos zijn een herinnering van de onverbiddelijke bagage die zo vele immigranten aan Canada met hen, voor de rest van hun leven dragen. Nieuwe Canadees, begint bijvoorbeeld zo:
Zij vertelden me toen het goede nieuws
(het rode kruis dat) is
dat de marteling definitief zou tegenhouden,
dat mijn familie in leven is,
die de dictatuur weg is gevlucht,
en ik opnieuw vrij zou zijn, die iedereen in de straten viert
aangezien de democratie en
de gedichteneinden is aangekomen:
Aangezien wij vandaag dit onontgonnen voiceless
en slechte land
terwijl vreemde mensen die in de straat lopen
onze huiden zien, ons het
blinde oog geven, vertellend me en mijn vrouw
dat hier wij vrij zijn, zich nu hebben zien om
herinneren, maar zolang wij
niet van de onrechtvaardigheden spreken die wij
aangezien wij lopen de steden te voet,
aangezien wij kunnen nu om zich en vrij te zijn
van ons eigen eeuwig geheugen te bewegen.
Het is goed om te weten dat dergelijke mensen onder ons, bestaan en door hun verontwaardiging tegen indignities nog in brand gestoken waaraan zij en hun mensen zijn onderworpen.
[كنفرل]: سياسيّة شعر كتاب إطلاق
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
مادة و [بووك رفيو] ب [بوس] [ريشردسن] (كندا)
مساء مع موضوع صلبة: ثورة جار
(مصدر: http://www.magma.ca/~brich/mylog4frame2.html#anchor79921)
(مصدر 2: أتى http://carlos-perez-arte-conciencia.blogspot.com/)
كارلوس بيريز إلى كندا كمهاجرة من فنزويلا كثير سنون [أغو]: استمرّت غير أنّ أن يقضي ب ه مؤخّرا ينشر كتاب القصائد ([كنفرل], ينشر جانبا لكلّ دبال صحافة, [برمبتون], [أنت], $15) ه عقل وتخيل أن يكون سيطرت بفكرة من [نتيف لند] ه.
كان واحدة شيء أنّ يكون يوقن يكون أنّ [كندين-بورن] شخص كتابة حول حياة بما أنّ هو يتمّ في هذا قصائد, بعيد احتمال أن [كلّ ون] هذا حيويّة وأحيانا يرعب صور --- قصائده يشبع من كلمات حول شرطة, دكتاتوريات, عاملات مع بعض بعد, هدية مقيتة, وفقط أمل للمستقبل.
وضّحت الكتاب بصور ممتازة حول عمل --- عمل زراعيّة عادة --- بأكثر من اثنا عشر مصورات.
كارلوس يعيش في عالم تخيّليّة ثورة, ثورة أنّ يتلقّى يكون أخّرت في كثير أجزاء من العالم, بما في ذلك [نتيف كونتري] ه, غير أنّ أنّ يكون حتميّا على طريقه.
كان ال يطلق من كتابه [إرلير] في الأسبوع في [رسبوتين] ناد على [برونسن] شارع, أوتاوا, إظهار من هذا ثوريّة إعتقاد وأمل. أنا تماما استمتعت المساء, في أيّ [ا نومبر وف] الناس مبتكرة الناطق بالإسبانيّة أفاقوا وقرأ من كلماتهم, أو قال قصص, بين يدفع جزية إلى كارلوس وكتابته.
[إين فكت], [ب] اثنان من المساهمات دقيقة إلى المساء لم الناطق بالإسبانيّة, غير أنّ [إنغليش-سبكرس]. علم أنا تلقّى أبدا أحد من هم, غير أنّ كان بشدّة استهويت ب ماذا هم أنتجوا.
[إين برتيكلر] كهرب [يوونغ من], يدعوبنفسي مجّانا إرادة, الذي نظر لا كثير أكثر من 17-20 أو [ثربووتس], الاستماع مع عرض باهر من قصيدة طويلة أيّ هو سلّم في سرعة شديد الخطورة ودون عزم تردد, يجعل هو يبدو أنّ هو كان قد أنجز هو كثير أوقات من قبل. هو كان يضجر, في التقليد من يضجر [يوونغ من], غير أنّ مثل موهوبة بما أنّ يضجر. وأدهشني هو أنّ هذا موهبة سوفت يتلقّى يكون كذبت بشكل صحيح هنا في أوتاوا, وبطريقة ما أو أخرى كان قد هرب إشعاري. علمه أكثر من الالناس إلى الّذي أنا ذكرته فيما بعد في الأسبوع تلقّى أبدا أحد. سرّني سياسته في أنّ هم تضمّنوا ماذا يكون يحدث إلى مجموعة مختلفة منشقّة أروميّة الذي يكون يتنازع أن يحفظ أرضهم, في أجزاء مختلفة كندا.
الثاني باهر وكان مؤدّ مقنعة رجل من [غنس] هبوط, جون [أكبتا], الذي كتب التقديم إلى كارلوس كتاب القصائد. "كتب جون [أكبتا]," كارلوس في [أكنوولدجمنت] ه, "الاسم جدّا سلاح أنّ تعذيب منافقة آذان لأجيال أن سيأتي." (أنّ يعطي جملة, في بنفسي, [فلفوور] من ماذا المساء كان مثل).
كارلوس سيشهد شعر, كالقصيدة تالي على إصلاحات [كريبّن], لا يفرم كلمات:
نحت
في العتبة من مؤسستك
مع أجيال الدم يتدفّق
مثل يضجر نهور ينقض أوضاع
يفيض منتصف ليل حلم من مع قبض ومسدّس مدفع والغيظ
صافية في العتبة من ظلمنا
ولا فقط الشطوب مجرّدة أنت علمت
يتركنا في مشوّشة تأمل
قتل بعضهم بعضا دون اتّجاه
بعض كيف يتوقّعنا أن يكون يسكت
مجنونة وجامدة مثل يضرب حيوان
أنت ينبغي كنت مجنونة, نحن هنا أن يكسر أنت
[إفن يف] هو يعني يحرق نزولا إلى تاريخك
هذا حديقة, تحقيقك
إباديّة جدّا [أف كورس] كثير من القصائد يكون شخصيّة, حالة حبّ قصائد, ذكريات من أشياء لطيفة بعد, غير أنّ يتساوى في هذا, السياسيّة أبدا بعيد. [فور ينستنس] يبدأ قصيدة يدعى [ور] [كري] على بطاقة شخصيّة:
هنا قد أتى نحن أن يمسح الدموع من أعينك
أن يرفع القمر نسيت خطوة سلفيّة تشريفيّة,
وتحت أقدامك أشعلت النجوم من نعمتك جدّا…
غير أنّ يصيب ال نفسه قصيدة ب ال [ستنزا] رابعة نغمة مختلفة:
بالرصاصة أو القصيدة سيدافع نحن وراثتنا; شاركت شطوبنا مع طبل أنباض من [هومن رس] سلميّة,
يتأهّب أن يقذف الحرب صرخات بعيدا وتركت الأطفال حدّقت
وأخيرا سمحت حالة حبّ أن يعدو الكاملة كوكب وجه.
هناك ما من تردد, في هذا منظرة من العالم, في [كلّ ون] الرصاصة كمذيب المشاكل. أنّ جدّا [لتين-مريكن], يخمّن أنا (إن أنا يمكن سمحت لوح طباعيّ مقولب) وينشأ من التاريخ مقيتة يفرض على أنّ قارّ بفاتحه أوروبيّة.
كارلوس قصائد مذكر من المتاع مقيتة أنّ هكذا كثير مهاجرات إلى كندا يحملون مع هم, للإستراحة من حيواتهم. يبدأ كندية جديدة, مثلا لذلك:
هم قالواني بعد ذلك كان الأخبار
جيّدة (ال [رد كروسّ] أنّ يكون)
أنّ التعذيب أخيرا توقّف,
أنّ أسرتي يكون حيّة,
أنّ الدكتاتوريّة قد هرب بعيدا,
وأنا حرّة ثانية, أنّ كلّ ب احتفل في الشوارع
بما أنّ ديموقراطيّة قد وصل
والقصيدة نهايات:
بما أنّ اليوم نحن نمشي هذا أرض
جديدة [فويسلسّ] وفقراء
بينما غريبة الناس في الشارع
يرى جلدنا, يعطينا
العين عمياء, يقول ي وزوجتي
أنّ هنا نحن حرّة, أن يتذكّر,
غير أنّ [أس لونغ س] لا يتكلّم
نحن من الظلم نحن نرى الآن
بما أنّ نحن نمشي المدائن [أن فووت],
بما أنّ نحن نكون الآن حرّة أن يتحرّك وكنت
حرّة من نا خاصّة ذاكرة دائمة.
هو جيّدة أن يعرف أنّ يتواجد هذا الناس بين نا, وبعد أطلق النار بحالت سخطهم ضدّ الإهانات إلى أيّ هم والناسهم يتلقّى يكون عرضت.